Med dagens tekniker hamnar bara omkring 30 – 40 procent av råvarans kol i biodrivmedlet. Biprodukterna innehåller ofta en stor andel av kolet, men i nästan alla fall släpps betydande strömmar av koldioxid ut till atmosfären.

Slöseriet med biogent kol kan minska genom att fånga in koldioxiden och uppgradera den till drivmedel med så kallad elektrobränsleteknik. Ett annat alternativ är att lagra det infångade kolet, vilket har en nettokylande effekt på atmosfären.

Forskargruppen har värderat befintliga och framtida tekniker ur ett kombinerat kol-, kostnads- och klimatperspektiv. Slutsatsen är att förgasning och vätebehandling av skogsrester har störst förbättringspotential i kombination med antingen uppgradering eller lagring av infångad koldioxid.

När infångad koldioxid används som råvara kan produktionen av biodrivmedel i vissa fall tre- eller fyrdubblas till samma kostnad, och med samma klimatprestanda som i basfallet utan infångning.

Detta kan vara en lösning för en framtid med begränsade biomassatillgångar. Den ökade produktionen av biodrivmedel skulle dock komma med ett motsvarande ökat elbehov, vilket i sin tur skulle kräva uppskalning av hållbar elproduktion.

Om den avskilda koldioxiden i stället lagras för att minska koldioxidhalten i atmosfären får det producerade drivmedlet mycket god klimatprestanda, men till en högre kostnad. Kostnaden kan dock minska avsevärt om marknader och/eller stödsystem skapas för negativa utsläpp.

I ett svenskt perspektiv finns den största råvarupotentialen för biodrivmedel i restprodukter från skogsbruk och skogsindustri. Konkurrensen om förnybara kolatomer förväntas öka när alla sektorer samtidigt vill ersätta sina fossila råvaror, för att nå klimatmålen. Samtidigt skärps kriterierna för användande av olika bioråvaror, för att undvika konflikter med andra hållbarhets- och miljömål.

Eftersom biomassa är en begränsad resurs finns en poäng i att ta hand om det biogena kolet på bästa sätt, säger forskningsledaren Elisabeth Wetterlund, Luleå tekniska universitet.
– Utmaningen är att det krävs omfattande investeringar för att förverkliga produktion som tar vara på mer av kolet. Intresset från industrin är starkt, men idag finns inga ekonomiska incitament, säger hon.

Rapportens resultat kan bli ett betydelsefullt beslutsunderlag för både industri och samhälle, eftersom området har pekats ut som i stort behov av ökad kunskap och som sannolikt viktigt för att kunna nå Sveriges klimatmål i tid.
– Även om vi elektrifierar kommer flytande och gasformiga biodrivmedel att behövas länge. Vill man öka produktionen av dem måste det dock finns en långsiktighet i den politiska viljan och en gemensam strategi, avslutar Elisabeth Wetterlund.