Jernkontoret har lämnat in ett yttrande över Infrastrukturdepartementets förslag till nationell plan för transportinfrastrukturen. I remissvaret lyfter man för Sverige handlar infrastrukturbeslut om att säkra omfattande exportvärden genom att skapa förutsättningar för effektiva, robusta och hållbara transporter och samtidigt möta behovet av ökad kapacitet.

För järn- och stålindustrin vilka exporterar merparten av produktionen till omkring 150 länder, är fungerande infrastruktur avgörande för att företagen ska kunna konkurrera globalt.

Nationellt sett är järn- och stålindustrin en mycket stor köpare av transporttjänster på lastbil, järnväg och fartyg. Stålexporten transporteras främst med tåg och fartyg. Även vissa insatsvaror importeras sjövägen eller på järnväg. Därtill kommer transporter mellan olika produktionsanläggningar inom landet som huvudsakligen sker med lastbil eller tåg.

Sverige är en liten, öppen och handelsberoende ekonomi där mycket stora exportvärden kommer från basindustrin, säger Mathias Ternell, handelspolitisk direktör på Jernkontoret.
– Infrastruktur och transporter måste fungera i hela Sverige och inte minst på vägar och järnvägar från våra verksamheter utanför storstadsregionerna och med långa avstånd till marknaden, säger han.

Hela exportkedjan måste fungera för att varorna ska komma fram till slutkunden samtidigt som importen av nödvändiga insatsvaror måste kunna tas emot friktionsfritt. Denna effektiva logistik med ett väloljat samspel mellan de olika transportslagen bygger i grunden på en väl fungerande infrastruktur av hög kvalitet. Men infrastrukturskulden riskerar industrins konkurrenskraft.

Även om anslagen för infrastruktur ökar kommer det eftersatta underhållet att öka ytterligare eftersom anläggningarna inte underhålls i den takt som krävs.
– Om inte underhåll och investeringar i befintlig infrastruktur prioriteras högre riskerar infrastrukturskulden att skada järn- och stålindustrins konkurrenskraft, säger Mathias Ternell.

Trafikverket ska redovisa en samlad underhållsplan som ska omfatta minst fyra år och uppdateras löpande. Jernkontoret föreslår att underhållsplanens längd bör omfatta minst tolv år, det vill säga samma som den förslagna planperioden och helst längre, i syfte att eliminera underhållsskulden.

Den exportinriktade järn- och stålindustrin är starkt beroende av sjöfarten. Jernkontoret vill därför se en långsiktig finansiering av anskaffning och drift av isbrytare.
– De omfattande investeringarna som sker i järn- och stålindustrin i norra Sverige förstärker behovet av nya isbrytare för att säkra transporten av ökade godsmängder till och från hamnarna under hela året, avslutar Mathias Ternell.