Kommersiella fordon används av stora transportköpare som verktyg. Att driva dem måste därför vara kommersiellt lönsamt och bidra till en lönsam verksamhet. Ingen transportköpare kommer att investera i nollutsläppsfordon om de inte kan ladda eller tanka dem.

De första batterielektriska lastbilarna kommer att vara beroende av depåladdning och kommer att behöva laddas regelbundet på hemmabasen. För det verkliga genombrottet, alltså för att nollutsläppslastbilar verkligen ska ta fart i långdistanstrafiken, behöver vi ett tätt nätverk av allmänt tillgängliga ladd- och tankstationer.

Det uppskattas att redan 2027 bör de 10 procent mest använda lastbilsstoppsplatserna i Europa vara utrustade med laddstationer och ett lämpligt antal vätgastankstationer och 2030 behöver vi ett fullt fungerande nätverk.

Risken idag är att infrastrukturen i själva verket blir en flaskhals som avsevärt bromsar marknadsupptaget av nollutsläppslastbilar. Politiska beslutsfattare, särskilt medlemsländerna inom EU, måste nu komma överens om att sätta bindande och ambitiösa mål för utbyggnaden av infrastrukturen.

Thomas Fabian, chef för ACEA Commercial Vehicles säger: ”Vi behöver en policyram som hjälper och uppmuntrar transportoperatörer att investera i de nya fordonen. En som systematiskt avskräcker från att använda fossila bränslen och effektivt stimulerar driften av nollutsläppsfordon.”

Vissa av de nödvändiga åtgärderna finns redan tillgängliga såsom Eurovinjetten som medlemsstaterna bör genomföra nu för att stödja marknadsupptaget av nollutsläppslastbilar. Parlamentet och rådet måste fortfarande komma överens om andra, exempelvis ett välbalanserat koldioxidprissystem som inkluderar vägtransporter.

Thomas Fabian avslutar: ”Om vi ​​sätter ramarna rätt, tar bort flaskhalsarna och sätter in kraftfulla stödåtgärder som driver och drar alla inom transport och logistik att ta till sig och investera i de nya fordonen, kommer tunga vägtransporter snabbt att övergå och nå klimat- neutralitet senast 2050.”