Hanteringen utgår i dagsläget från medicinska föreskrifter och EU-direktiv snarare än om individen faktiskt kan köra bil, säger Jan Andersson, professor i människa – maskin – interaktion på VTI, som lett utredningen.
– Detta innebär självklart en stor frustration för personer som förlorar sitt körkort, men som upplever att de har fortsatt körförmåga. Samtidigt bidrar det till att många inte söker för sina ögonbesvär av rädsla för att bli av med körkortet. Vi har alltså ett system som fäller individer som har förmåga samtidigt som vi riskerar att ha kvar olämpliga förare på vägarna, säger Jan Andersson.

Utredningen belyser förutsättningarna ur samhällsekonomiska, juridiska och praktiska perspektiv. Utredarna har också jämfört Sveriges hantering med andra länder i Europa och genomfört litteraturstudier. Samtliga länder i jämförelsen tillämpar krav eller rekommendationer om att ett praktiskt körprov ska vara en del i underlaget för bedömning av körförmågan.

I slutrapporten identifieras en rad förslag som, om de genomförs, skulle innebära vinster för både individen och säkerheten i trafiken samtidigt som det skulle möjliggöra en rättssäker och rättvis prövning samt vara lönsamt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Förslagen innebär ett antal vägval och förutsätter att de genomförs i kronologisk ordning. Första delen som VTI rekommenderar är en studie där individer med synfältsbortfall och normalseende individer genomgår både ett simulatorbaserat test och ett körprov på väg.

Gällande rättsligt ramverk förhindrar Sverige från att genomföra detta idag. Det innebär att det kommer att krävas juridiska förändringar för att möjliggöra de förslag rapporten lägger fram.

Jan Andersson avslutar.
– Jag hoppas ju så klart att alla de positiva effekter som vi identifierat i utredningen gör att regeringen väljer att trycka på startknappen för ett fortsatt arbete. Alla aktörer och metoder som föreslås finns redan idag och behöver bara utvecklas i viss mån för att vi ska nå önskade resultat, säger han.