90 procent av världens gods transporteras någon gång på ett av världens cirka 75 000 handelsfartyg. Redan idag är sjöfrakt ett av de energieffektivaste sätten att frakta gods på. Ändå är det lastbilar som blivit en symbol för transportbranschen och laddstolpar som får vara ikon för omställning.
Sjöfarten har kanske inte varit bäst på att lobba för sig själv och sin roll i omställningen, säger Åsa Burman.
– Detta är en bransch utan resurser från stora producerande företag som till exempel inom fordons- och energibranscherna, säger hon.
Utsläppen av växthusgaser från fartygstransport är idag oftast betydligt lägre än för vägtransporter och ju tyngre eller mer skrymmande gods det handlar om, desto större blir sjöfartens fördel. Dock är siffrorna högre än för järnväg, men i gengäld kräver sjöfart nästan ingen infrastruktur.
I takt med att fordonssidan byter bränsle och släpper ut mindre mängd växthusgaser, måste även fartygssidan gå samma väg.
– I praktiken kan allt gods som går mellan två kuststäder redan idag fraktas med båt. Sedan finns det självklart en massa skäl till att man inte gör det, men så länge det finns vatten som är tillräckligt djupt och isfritt så kan båtar gå där. Det krävs inga gigantiska investeringar som bygger upp en klimatskuld. Sjöfarten kan agera här och nu, säger Åsa Burman.
Hon tar det svenska rederiet Wallenius SOL som ett exempel på vad som kan göras. Med specialbyggda rorofartyg varav flera av dem är gasdrivna, har man linjetrafik mellan sju hamnar i Bottniska Viken och Storbritannien och kontinenten. Primärt för skogs och pappersindustrin, men det går att frakta vad som helst på fartygen så länge det kan rullas ombord.
Trafikverkets sjöfartssamordnare Björn Garberg blir lika förvånad varje gång han ser att man transporterar skrymmande gods på E4 från Norrland till Skåne på lastbilar med dispenser.
– Ibland tror jag att det är för att många transportköpare inte riktigt vet hur man hittar sjöfrakt. Att det upplevs som stort och svårt. Där har branschen en utmaning. De allra flesta orter i vårt land har ganska nära till en vattenled. Här finns redan en infrastruktur som ligger och väntar på att den ska utnyttjas. Detta görs på kontinenten i kanaler och floder. Det finns alla möjligheter även här. säger han.
Sjöfarten är ingen renodlad klimat- och miljöhjälte. De bränslen som använts är betydligt mindre rena än de som tillåts i lastbilar idag, men det håller på att ändra sig.
– Drift med naturgas och metanol håller på att bli stort ch hybriddrift med batterier används allt mer, men det handlar även om att hamnarna måste bygga ut sin laddinfrastruktur så att fartygen kan använda landström i stället för hjälpmotorer när de ligger i hamn, säger Åsa Burman.
Riktigt spännande är också att den ursprungliga framdrivningstekniken är på väg tillbaks – segel. Även här är Wallenius långt framme. Tillsammans med KTH och SSPA har man tagit fram konceptet Oceanbird som är ett segelfartyg med plats för 7 000 bilar för interkontinentala transporter. Nu har Wallenius och Alfa Laval bildat gemensamt bolag för att kommersialisera tekniken. Arbetet pågår för fullt och redan 2026 ska fartyget göra sin jungfruresa är planen.