Esperssons åkeri har under en längre tid engagerat sig i att stötta cancersjuka barn i Litauen, men efter Rysslands invasion i Ukraina utvidgar man sitt engagemang till att även omfatta cancersjuka barn i Ukraina.

Under normala omständigheter samlar de endast in för att hjälpa cancersjuka barn i Litauen, men i och med kriget i Ukraina bestämde de sig i mars 2022 för att dra igång en insamling av pengar (345 000 ännu så länge) till de cancersjuka barnen i Ukraina.

Efter ett första samarbete med ”Smeder utan gränser”, landade Esperssons Åkeri i ett samarbete med volontärorganisationen ”ICARE”.

De tidigare transporterna har skett med lätta lastbilar, men denna gång körde man med en 12 tons lastbil.
– Våra egna fordon rullar i trafik och de som står stilla är 4,5 meter höga och kan inte användas för ändamålet, säger Stefan Espersson.

Lösningen kom från Pågens Bröd som lånade ut en 12-tonslastbil för vilket de naturligtvis ska ha en eloge.

Vad tar ni med er till Ukraina?
– Först var det mycket kläder, men sedan även hygien- och sjukvårdsartiklar, mat, skor och givetvis också kläder. Sista resan ut hade vi 145 kaminer med oss, säger Stefan och tillägger att man verkligen maximerade totalvikten.

Resan går via ett antal mycket byråkratiska gränskontroller från Polen in till Ukraina. Att det pågår ett krig i Ukraina märker Stefan och hans medpassagerare av i form av tungt beväpnade vakter, betongsuggor och taggtråd och inte minst flyglarm när de kommer cirka 8-10 mil in i Ukraina till Lviv.

De största utmaningarna säger Stefan finns vid gränspassagerna in till Ukraina och även när de ska resa tomma ut igen. Varje kontroll tar timmar i anspråk och att göra fel kan få, i Stefans tycke, löjeväckande konsekvenser.

Han tar ett exempel från när de körde förbi en kö om cirka en kilometer av väntande lastbilar och i samband med det råkar köra förbi ett rött signalljus varpå en polsk gränskontrollant kommer ut och läser ”lusen av dem enligt alla konstens regler.
– Eftersom alla är tungt beväpnade lägger man sig på rygg och accepterar situationen som i detta fall innebar att vi fick backa tillbaka till rödljussignalen medan kontrollanten fortsatte att gapa på oss, säger Stefan.

När de backat tillbaka till signalen fick de köra fram igen.

När de efter många om och men landar i Lviv på ett hotell, är det dags att äta frukost. Då går flyglarmet.
– Eftersom ingen på hotellet talade engelska och alltså inte förstod när vi frågade vart vi skulle ta vägen när larmet gick, gjorde vi som de gjorde – stannade kvar och åt vår frukost, säger Stefan.

När de lossat förnödenheterna och ska resa hem, möts de ännu en gång av en omfattande byråkrati, röntgen av tomt fordon och kopiering av dokument som ska stämplas av många kontrollanter.

Var det de Ukrainska gränskontrollerna eller de polska som var svårast att ta sig igenom?
– Utan tvekan var det den polska gränskontrollen in till Ukraina. Utan jämförelse, avslutar Stefan Espersson.

Ta del av hela deras resa i ett kommande nummer av den tryckta tidningen av Proffs.