I rapporten ”Coronapandemins effekter på det svenska godstransportsystemet” undersöker forskarna hur framför allt sjöfart och långa landsvägstransporter påverkades de första två åren efter covidutbrottet. Underlaget är en kombination av intervjuer och kvantitativ analys av fem datakällor, varav två med gps-information från enskilda fartyg och lastbilar.

Studien visar att totalt låg godsflödena i Sverige på en relativt stabil nivå med små skillnader i trafikvolym under tvåårsperioden jämfört med de föregående åren 2017–2019. I den meningen, skriver forskarna, visade sig godstransportsystemet på makronivå vara robust för de störningar som coronapandemin medförde.

– Pandemin var en allvarlig kris på andra områden, inte minst inom sjukvården. Men för godstransporterna blev det aldrig det. De klarade sig relativt opåverkade om man ser på hela systemet, säger Jessica Wehner, forskare och projektledare för studien.

Enskilda problem fanns dock, och på en mer detaljerad nivå uppstod viss påverkan. Exempelvis minskade lastbilstransporterna till våra södra grannländer (Danmark, Tyskland, Polen) snabbt med 10–15 procent under inledningen av pandemin, vecka 12–17 2020. Liknande tendenser fanns även för vissa kombiterminaler och lager. Återhämtningen efter den inledande nedgången varierade kraftigt för olika varugrupper, typ av lastbil och destination inom Sverige.

Ojämn tillgång till tomcontainrar och ansamling av vissa varor på grund eftersläpning i leveranserna vållade även problem i vissa hamnar. Dock kan man ur statistiken inte utläsa någon tydlig minskning av containertransporter genom hamnarna under pandemiperioden. Och totalt sett var inte de här problemen så allvarliga att de gjorde några större avtryck i den aggregerade statistiken över godstransporterna.

Orsaken till transportsystemets motståndskraft som helhet, menar forskarna, var en rad enskilda åtgärder på ”mikronivå”. Det innebar en rad beslut av företag och enskilda medarbetare för att få transporterna att fungera trots restriktioner och annan påverkan under pandemin. I flera fall innebar det nya digitala lösningar som underlättade överlämnandet av varor.

Två exempel: I stället för att beställare tvingades ta emot varor och signera mottagandet personligen, utvecklades appar där de kunde göra det digitalt och på distans. Och i stället för att chaufförer gick in på hamnkontoret och visade upp godshandlingar kunde de under pandemin göra det digitalt utan fysisk kontakt.

– Genom automatisering av processer, digitalisering och smarta överlämningssätt fungerade det mesta på ett smidigt sätt och godstransporter fortsatte att rulla på, sammanfattar Jessica Wehner och tillägger att de smarta lösningarna finns i alla led i transportkedjan.

Forskarna jämför också coronapandemin med tidigare kriser och ställer frågan vilka lärdomar som går att dra för framtiden. Att godstransportsystemet stod emot störningarna är positivt i sig, och kan gjuta mod inför nästa kris, men framtida störningar kommer se annorlunda ut. Det gör det svårt att veta vad som kommer att krävas av godstransportsystemet då.

Ekonomiska kriser innebär ofta minskad efterfrågan på varor och transporter – pandemin däremot innebar en bibehållen hög efterfrågan för de flesta branscher. De svårigheter som uppstod gällde framför allt varuförsörjningen, men då bara för enskilda produkter och inte transportsystemet som helhet.

– Framtiden är obekant och en kris är ofta en okänd händelse som man är oförberedd på. Det gör det svårt att jämföra pandemin med framtida stora externa störningar, konstaterar Jessica Wehner.

– Samtidigt innebar pandemin två års träning i krishantering. Kriser gick från något abstrakt som man i bästa fall hade en plan för, till något som man kanske tvingades arbeta med varje dag. Den erfarenheten är också viktig.