Stölder av sprängämnen en fara för samhället

Nära nog dagligen läser vi om hur bland annat fordon, trapphus och företag utsätts för sprängdåd. Det kan antas vara kriminella personer som utför dessa dåd, men varifrån får de sin dynamit och andra liknande produkter? En inte alltför avlägsen tanke är att produkterna helt enkelt stjäls. Kräver utvecklingen i vårt samhälle att det vidtas extraordinära åtgärder så snart som möjligt?

Under Radio P4 Stockholms sändning den 3 augusti kl 14.00-14.30, är ämnet stölder av sprängämnen som kan antas användas av kriminella för att utföra sprängdåd i vårt samhälle. Nationella bombskyddets tillförordnade chef Per Kristiansson får frågor om varifrån sprängämnen stjäls och han nämner bland annat byggarbetsplatser och att det kan vara ”insider-jobb”.

Bergssprängnings Entreprenörernas Förenings (BEF) representant Jan Johansson får liknande frågor, men han lyfter upp att stölder av sprängämnen från lastbärare är ett stort problem då dessa ofta står obevakade när chaufförerna måste ta sin lagstadgade vila. Bristen på parkeringsplatser för lastbilar och inte minst inhägnade säkra sådana är skriande, inte bara i Stockholm.

Johansson pekar på att det är när sprängämnen och liknande produkter befinner sig på vägarna som risken är som störst. Han tar ett par exempel från närtid bland annat ett då stora mängder tändmedel stals ur ett släp, men säger också att dessa stölder inte är något nytt.

Sverige importerar stora mängder sprängämnen från Polen och när transporten går genom Polen kringgärdas den av säkerhetsåtgärder. Först måste den aktuella transporten anmälas till de lokala polisdistrikten man kommer att köra igenom.
– Åkeriet måste också anlita ett vaktbolag som skickar med en följebil till transporten. Det fungerar bra i Polen, men så snart man kör in i Sverige försvinner alla sådana regleringar och föraren lämnas ensam med sin både farliga och för vissa åtråvärda last, säger Johansson och tillägger att MSB känner till detta som han beskriver som plågsamt.

BEF driver frågan och har lyft att det kanske vore bättre att ekipagen inte är fysiskt skyltade med innehållet i lasten utan att det i stället kunde användas exempelvis elektronisk skyltning. Förslaget har studerats av MSB som inte kommer att driva det vidare då det är en ADR-reglering som de inte kan ändra på.

Ett annat förslag är att införa tvåförarsystem för transporter av dessa produkter, något MSB förespråkar, men det tas inte emot med öppna armar av åkeribranschen.
– Dels är det kostsamt, det råder chaufförsbrist och chaufförer signalerar att de inte gärna vill ha ytterligare en person med sig i sitt fordon, säger Johansson.

BEF har väckt frågan om behovet av fler säkra rastplatser.
– Trafikverket svarar att de just nu håller på med en utredning om detta och det kommer säkert att bli bättre, men det kommer att ta mycket lång tid innan det blir verklighet, säger Johansson.

En lösning som Johansson på kort sikt tror på är att om sprängämnen ska transporteras och föraren ska ta sin lagstadgade vilotid, då ska ekipaget vara bevakat.
– Man får helt enkelt anlita ett vaktbolag. Det tillför en extra kostnad, men då får det göra det. Denna lösning har jag framfört till MSB, avslutar Jan Johansson, BEF.