Det är en bitvis svidande kritik som Riksrevisionen ger. Regeringen har satt den långsiktiga infrastrukturplaneringen ur spel genom sin styrning av Trafikverket. Trafikverkets svaga kostnadskontroll har förvärrat situationen. Resultatet är sämre transportmöjligheter och fler döda i trafiken än vad som annars hade varit möjligt.
Kritiken riktas mot Trafikverket men kanske i än större utsträckning mot regeringen och den politiska styrningen. Den politiska styrningen av Trafikverket och planeringsprocessen bakbinder Trafikverket att föreslå de mest samhällsekonomiskt lönsamma åtgärderna.
Den förra regeringens budskap till Trafikverket var att projekt i liggande plan, 2018, skulle fullföljas. Det begränsade utrymmet för nya investeringar. Det enda sättet att hantera detta var då att antingen senarelägga genomförandet eller höja anslagen.
Den övergripande frågeställningen för Riksrevisionens granskning har varit om investeringarna i nationell plan för transportinfrastrukturen effektivt bidrar till att de transportpolitiska målen nås.
Svaret från Riksrevisionen är nej. Kopplingen mellan olika projekts samhällsekonomiska lönsamhet och den nationella planen är för svag.
– Investeringarna i nationell plan bidrar till de transportpolitiska målen men inte på ett effektivt sätt, skriver Riksrevisionen.
Riksrevisionen föreslår inte en helt ny planprocess, utan anser tvärtom att dagens planprocess är bra. Det är hur den hanteras som brister.
Riksrevisionens budskap till regeringen är att den bättre ska redovisa hur fastställelsen av nationell plan skiljer sig från Trafikverkets förslag och motivera varför. Investeringar ska i större utsträckning än i dag avbrytas när förutsättningarna för genomförandet har försämrats, förutsatt att projektet inte är byggstartat och regeringen ska lämna stort utrymme åt Trafikverket att utforma sitt planförslag.
Trafikverket rekommenderas bland annat att prioritera åtgärder med hög samhällsekonomisk lönsamhet i förslaget till nationell plan.
– Vi läser Riksrevisionens rapport som att politikerna inte ska ha fingrarna för långt nere i syltburken och när de ändå har det ska de tydligt förklara varför, säger Anders Josephsson, näringspolitisk expert på Transportföretagen med ett övergripande ansvar för infrastrukturfrågor.
– Sverige är inte färdigbyggt, vi har ett stort behov av att investera i ny infrastruktur, på både väg- och järnvägssidan. Men alla gagnas av att det är infrastruktursatsningar som gynnar samhället i stort. Att fortsätta som hittills är att befinna sig på ett sluttande plan där vi kommer att få se i stjärnorna efter de mest eftertraktade projekten och försöka hantera kostnadsökningarna på de befintliga.
Den politiska klåfingrigheten blir större när beslut om nationell plan ligger precis innan ett val enligt Anders Josephsson.
– Många fina bilder med bygghjälmar och man kan lova väldigt mycket som politiker om stora investeringar som man vet att man inte kommer att stå till svars för när kostnaderna stiger cirka 10-15 år fram i tiden.