Inom några år ska återvinningsgraden höjas till över 90 procent för metallerna kobolt, koppar, nickel och bly. För litium måste återvinningsgraden höjas till 70 procent. Ett aktuellt krav som diskuteras är att minst 50 procent av batteriets vikt ska återvinnas. Detta öppnar vägen för att återvinning av batterier kan bli en miljardindustri.

Batteridirektivet ställer nya, tydliga och absolut nödvändiga krav på tillverkarna. De ska göra information om produkten tillgänglig så att batterierna kan analyseras, repareras, diagnostiseras och återvinnas. Batteritillverkarna måste börja designa batterierna så att det blir möjligt att reparera dem.
– Det är väldigt bra, för det gör att fler kommer att satsa på reparationer av batterier, säger Bo Ericsson.

Batterier bör repareras, även de som är utanför garantin. Skicket på varje enskilt batteri måste bedömas var för sig. Man måste ta ställning till vad man exempelvis ska göra med 9–18 år gamla batterier som kanske bara har kvar 60–70 procent kapacitet. Ska de säljas som reservdelar i delar eller hela, alternativt efter kontroll att batteriet är säkert, sälja det som en del i ett energilagringssystem? I första hand är det tillverkarna själva som sett att vi inte alltid ska byta ut batteripaketen om endast en batterimodul är skadad.

Ett digitalt produktpass kommer att införas och gälla för alla elbilar och industribatterier över 2 kilowattimmar från 2027. En kod på batteriet ger tillgång till information som kan uppdateras under hela batteriets livstid. Den digitala koden ska utbyta information om batteriets egenskaper, skick, koldioxidavtryck, sammansättning och råvaror, hälso- och miljöfarliga kemikalier, reparationsmöjligheter, sorteringsmöjligheter, återstående livslängd och avfallshantering.

Syftet med förordningen är att säkerställa att batterierna håller så länge som möjligt i sitt ursprungliga skick. Så småningom måste de återvinnas och återföras till ett cirkulärt system.