Av Stefan Andersson

Vägverket var förr i tiden en mycket stor lastbilsägare. De vi minns mest och var störst till antal, bestod i början av 80-talet av Scania LS111 och Volvo N10 med boggi och tipp som köptes i hundratal.

Fordonsparken bestod för övrigt av de mest tänkbara varianter. Vägverkets minsta lastbil benämndes paketbil och användes till allt möjligt och varje vägstation av rang hade ett exemplar.

Volvos minsta F408 lastade drygt fyra ton passade bra. Modellen kom 1978 hade en ny 3,6-liters förkammardiesel på 126 hk. Att använda ett ytterligare förbränningsrum och glödstift för låga starttemperaturer hörde 50-talet till.

Volvo tillsammans med Penta trodde dock på idén och man satte turbo på motorn och fick en förhållandevis pigg diesel som hade mer av bensinmotorns köregenskaper. Volvo Lastvagnar var i stort behov att ersätta de Perkinsmotorer som hittills använts på de minsta modellerna. TD 40 blev dock en parentes i Volvos lastbilshistoria men fick större försäljningsvolymer på sjön.

Bilen på bilden har ett helaluminiumflak av Alusuisse konstruktion och gjordes bara i ett par exemplar. 1981 beställdes en stor mängd paketbilar enligt konceptet men de fick hålla till godo med ett något tyngre stålflak och aluminiumlämmar. Påbyggare var Hjalmarsfors Vagnfabrik i Dals Rostock som via Volvo levererade påbyggnader till statliga storkunder som Vägverket och Försvaret. Senare såldes det anrika Hjalmarsfors till Joab och numera tillverkas deras välkända lastväxlare på orten.

Missa inte Stefans presentationer av nostalgifordon – prenumerera på tidningen Proffs genom att klicka här!