Som tillkännagavs i EU-kommissionens industriella handlingsplan för den europeiska fordonssektorn som presenterades den 5 mars 2025, antog kommissionen i går en riktad ändring av EU-förordningen om prestandastandarder för CO₂-utsläpp för nya bilar och skåpbilar.
IRU välkomnar den kortsiktiga efterlevnadsflexibilitet som införts för 2025-målet, men betonar det brådskande behovet av en bredare, pragmatisk översyn av förordningen.
IRU:s EU-direktör Raluca Marian anser att flexibiliteten är en nödvändig kortsiktig fix, men den adresserar inte de strukturella bristerna i förordningen. ”Orealistiska mål och uteslutningen av hållbara förnybara bränslen på grund av avgassystemet är stora hinder. Den kommande översynen måste ge en praktisk och inkluderande väg framåt”, säger Marian.
Det föreslagna ändringsförslaget gör det möjligt för tillverkare att beräkna koldioxidutsläpp för hela fordonsparken över ett treårsgenomsnitt (2025–2027) i stället för årligen vilket ger en tillfällig lättnad eftersom registreringsfrekvensen för elfordon förblir lägre än prognosen. Flexibiliteten syftar till att minska omedelbara straffrisker och möjliggöra en mer gradvis anpassning.
IRU stöder denna kortsiktiga åtgärd, men ändringen löser inte centrala strukturella frågor som fortsätter att undergräva effektiviteten och genomförbarheten av de nuvarande CO₂-standarderna.
Kommissionen har bekräftat att den fullständiga översynen av förordningen, som ursprungligen planerades till 2026, nu kommer att äga rum under andra halvan av 2025. Den snabbare tidsplanen är avgörande för att anpassa regelverket till marknadens verklighet och utvecklande teknik för utsläpp av koldioxid.
IRU varnar också för att liknande problem redan dyker upp under CO₂-standarderna för tunga fordon. Med möjliggörande förhållanden, såsom fordonstillgänglighet, laddnings- och tankningsinfrastruktur och överkomliga priser, som släpar efter är risken för ouppnåeliga mål ännu större för lastbilar och turistbussar.
IRU fortsätter att efterlysa en teknikneutral, marknadsbaserad strategi som fullt ut erkänner alla rena transportlösningar, inklusive hållbara förnybara bränslen. Målen måste vara ambitiösa, men ändå uppnåbara och stödja övergången samtidigt som vägtransportverksamhetens lönsamhet bibehålls.