Kampen mot rattfylleriet på våra vägar prioriteras, vilket är helt rätt. Det kostar många miljarder i sjukvårdskostnader för att rädda och återställa de som överlever rattfyllonas härjningar och krockar. Och nu är drograttfylleristerna på väg in på scenen. Nu är det nog dags att spänna de polisiära musklerna ännu mer! Välkomna till årets första krönika. Nu kör vi.

Stefan Lindkvist är en stolt yrkesförare inom den tunga åkerinäringen i Sverige. Han har framfört sitt tunga fordon under många långa mil genom åren såväl inom landet som på kontinenten. Stefan är 41 år gammal och far till två barn, 9 och 11 år gamla. Han känner stort ansvar, inte bara för sin familj, utan också för andra människor. Inte minst för alla dem han dagligen möter i olika trafiksituationer, dessvärre många gånger farofyllda och otrevliga.

Ofta indelas trafikanter på våra vägar subjektivt i ?idioter? och vi andra, som inte kan inordnas under den negativa benämningen. När någonting inträffat i trafiken eller ett tillbud nästan hänt är många av oss inte sena att döma och att göra en uppdelning i ?vi och dom?. ?Hur f-n kör den idioten egentligen?? har väl en och annan av oss tämligen okritiskt hört uttalas antingen av oss själva eller av någon förare som vi åkt tillsammans med. Mer sällan förekommer vad jag vet självfördömande uttalanden som: ?hur illa kör jag egentligen: nu höll jag ju på att orsaka en olycka igen! Jag måste nog börja ta några körlektioner för att bygga på min bristande kompetens.?

Vägpirater är lyckligtvis fortfarande mycket ovanligt i Sverige. Ändå drabbas vi då och då av deras härjningar. Häromveckan träffade jag en transportköpare i IT-branschen som blivit av med många dyra datorer, inte sällan efter kapningar på europeiska vägar. Han berättade upprört om höga kostnader för stölderna och annat strul som uppstod när varor inte kan levereras i tid.