I den här krönikan tar jag rygg på Proffs chefredaktör genom att ta upp vikten av att ta sig en funderare innan man skriver på ett ordningsföreläggande. Precis så som Göran Rosengren skrev i sin ledare i julinumret.
Men jag börjar med att ställa en kritisk fråga till mig själv. Är det gubbgnällvarning att bli irriterad över att någon sitter på ett tåg eller buss med skosulorna mot sätet? Är det bättre att rätta sig efter rådet: Släpp det och andas i stället?