Vi har under en tid kunnat glädjas över allt ljusare siffror vad gäller antalet dödade och svårt skadade i trafiken. Själv studsar jag för att använda ordet ljusare när det gäller något så dystert som ond bråd död, som drabbar så plötsligt och obarmhärtigt. En människa rycks bort bara för att ha befunnit sig på fel plats vid fel tidpunkt. Något ohyggligt tragiskt inträffar i trafiken och så har ytterligare människoliv gått till spillo. Oftast helt i onödan.
Trafikolyckor är något som det skrivs mycket om i tidningarna. Som yrkesförare så har du också passerat trafikolycksplatser ett oändligt antal gånger. Trafikstockningar som uppstår och bilvrak som transporteras bort. Räddningstjänsten spolar rent asfalten och någon sopar bort de sista spillrorna av splitter. Sedan är allt i ordningsställt inför nästa krasch.
Nu när jag satt mig ner för att skriva en ny krönika till tidningen så är det inte svårt att hitta ämnen att skriva om. Man kan ha tankar om den gångna vintern och väghållningen och krav på vinterdäck för lastbilar. Mot bakgrund av den uppmärksamhet åkeribranschen fick i SVT:s "Uppdrag Granskning", är det lätt att säga att det var bättre förr. Men var det verkligen det?
Jag hoppas att ni, precis som jag, har hunnit njuta av denna underbara tid på året. Själv tycker jag att den är alldeles för kort, men man får ju nöja sig med det lilla.
Vad gäller TIA:s arbete för branschen, kommer vi däremot inte att nöja oss förrän vi nått stora framgångar i de frågor som vi skickat till "maktens korridorer". Det gäller för oss att fortsätta belysa de problem som vi anser att vi har inom vägtransportbranschen.
Den nya generationen digitala färdskrivare kommer förhoppningsvis att betyda färre nackdelar för åkerier och chaufförer. "Tidsstölden" som tidigare varit ett starkt hot mot konkurrensen för många åkerier, kommer förhoppningsvis att snart vara ett minne blott.
Men givetvis är inget i livet gratis. Alla som vill kunna dra nytta av fördelarna i "generation 2" måste också investera i en ny färdskrivare.