Sitter vid skrivbordet och myser. En blick ut genom fönstret avslöjar en grå och blåsig höstdag. När jag gick till jobbet i morse bet kylan i kinderna. Men här sitter jag alltså och myser i alla fall. Och jag har flera anledningar till det. För ett par månader sedan skrev jag ett öppet brev till infrastrukturminister Åsa Torstensson där jag uppmanande henne dels att skaka nytt liv i Nollvisionen, dels att se till att vägtrafikområdet skulle få mer pengar. Nollvisionen verkar inte intressera ministern men däremot har hon faktiskt sett till att få mer pengar till vägarna. En halv seger att glädjas över (ja, ja, det kanske inte bara var mitt brev som påverkade henne och förmodligen är det inte tillräckligt mycket pengar men ändå?).