Mycket liv och lite ull sa kärringen när hon klippte grisen. Eller när man sticker ut hakan kan man få en snyting. Ny poliskrönika, välkomna, nu kör vi.

Det är vanligt att utländska förare som kör för fort eller bryter mot någon annan bestämmelse och åker fast, med ett leende tar emot böteslappen och åker vidare. En stund senare rivs lappen och inget mer händer. Härigenom skapas också bristande respekt för gällande hastighetsgränser. Djupt otillfredsställande från en lång rad synpunkter. Många svenska yrkesförare är förbannade därför att de själva utomlands har fått stanna kvar längs vägen till dess böterna är betalda. Egentligen är det inget annat än en skandal att det bristfälliga systemet har fått fortgå under så lång tid i Sverige.

Man ska inte döma hunden efter håren, heter det. Ändå är det precis vad man gör. Åtminstone vad gäller folk och deras kläder.
Reinfeldtarna åkte till Kina för att snacka mänskliga rättigheter, miljö och affärsförbindelser. Hyfsat tunga frågor. Men det var deras mysbrallor vid ankomsten som stal showen och dominerade nyhetsrapporteringen de första dagarna. De följande dagarna handlade rapporteringen om att de nu skaffat elegantare outfits. Löjligt. Men ärligt talat, skulle vi ha tyckt att Dalai Lama var lika andligt klok om han hade haft Armanikostym? Nej. Kliver en lastbilsförare ur hytten i Armanikostym? Nej, nej. Hade Berlusconi vunnit det italienska valet utan Armanikostym? Nej, nej, nej.
Vi döms efter håren vare sig vi vill eller inte. Dalai Lama kanske har glittrande silverkostymer på sig hemma, lastbilsföraren kanske har en garderob full med måttbeställda kostymer och handsydda skor och Berlusconi? (nää, Berlusconi har nog alltid Armani).